En del av er har redan gjort upptäckten, men jag behöver ändå skriva ett inlägg så att ni säkert alla vet. I början av veckan blev jag en sevendays-bloggare. Ni hittar min nya blogg under samma namn, men på annan adress. sevendays.fi/lagombackan.
Vad jag gör med den här bloggen vet jag inte än, om jag låter den stå, raderar, låser eller hur det blir. Än så länge får den gå i träda på obestämd tid.
Vi syns på sevendays istället!!
Man vet att det håller på att vända när solen orkar upp bakom grannens hus, och solstrålarna hinner träffa norrväggen i vardagsrummet. Det är ungefär nu som jag börjar sukta efter tulpaner i vas och planera årets sådder för att kunna beställa frön så småningom.
Vi är bara inte riktigt där ännu. Det syns klart och tydligt om man tittar in i växthuset där grönkålen nu har börjat sloka (på julen hämtade jag in några av de lila bladen för att dekorera faten), och på tunnorna som är alldeles igenfrostade.
I år har jag förberett för att kunna ha en varmbänk på sydsidan av uthuset, bredvid hönsgården, och det är det jag längtar mest efter nu. Att få slänga massvis med hästdynga och hönsgödsel på hög och se hur det det börjar ryka och brinna (alltså inte med lågor, utan som i att förmultna), och sedan förhoppningsvis lyckas få späda spenatblad att växa upp relativt tidigt i vår. Varmbänk har jag aldrig haft tidigare (bara provat på i växthuset, och då gick det inte riktigt enligt planen), men hur svårt kan det vara?
Ska vi säga att vi kickar igång odlingsåret precis just nu?
Great minds think alike heter det ju. Men hur otroligt är det inte att jag ,i morgonrock, står och torkar av induktionshällen med min enjoduk och tänker på att jag borde skriva en text om vilken drömmare jag är. Och så skriver Maria det här!
Jag är en sann drömmare, en riktig nostalgiker och en som njuter av nuet. Nej, jag kan inte placera in mig i bara ett fack.
Drömmar och fantasier finns alltid i mitt huvud, och spelas upp som en annan film om nätterna också. Numera består drömmarna om hur man skulle kunna designa trädgården och renovera huset,. Både versioner där det inte finns några begränsningar, och de mer realistiska. De drömmar och tankar jag kan styra över är i princip alltid väldigt realistiska (om än i flera varianter), medan de jag har nattetid inte har gränser what so ever.
Men så månar jag också väldigt mycket om personlig och lokal historia. Foton som exempel, är jättejätteviktiga för mig, och familjealbumen är tidlösa favoriter, likaså arvegods eller bara gamla saker och traditioner som inte borde få försvinna. Ibland tror jag att jag egentligen borde ha levt på den tiden när man hade kossor i uthuset och stånkade egen korv.
Sen är jag ändå, trots framtidsdrömmar och tillbakablickar, expert på att leva nu. Jag kanske inte alltid njuter till det yttersta, men jag gör alltid det som jag mår bäst av. Man ska alltid tänka på sitt eget välmående, det var det jag lärde mig under den stora burouten 2010. Gör det du mår bra av, umgås med dem du trivs med och gör dig av med prylar du inte tycker om.
”Nu” är alltid bäst, med en touch av dåtid och framtid. Jag är urusel på att flumma, men jag försöker ju iallafall 😉
För exakt ett år sedan hade vi tydligen snö. Nu, not so much. Jag kan inte säga vad jag föredrar, snö eller inte snö, men våren känns på något vis inte alls lika avlägsen när vi inte har det där vita vintertäcket.
Visst längtar jag efter trädgårdssäsongen, men med så många projekt som vi fortfarande har inomhus så är det bara bra om vintern drar ut på tiden.
Oh, how lovely det är att få ha bihåleinflammation igen!
-Not!!
Min idylliska bild av ett kök är en storstuga med öppen spis, bänkar, soffor, ett stort bord och en gungstol. Jag vet inte vad det är med den där gungstolen, men den återkommer gång på gång i drömmen om ett redigt bondkök.
Något redigt bondkök med öppen spis och stort bord kommer jag aldrig att få, så vi får helt enkelt nöja oss med det vi har -En liten jötul, en stor kökssoffa, ett skrangligt bord och numera också en liten gungstol.
Vi köpte den här enkla lilla gungstolen för en tjugolapp för några år sedan, men den passade inte som vi hade tänkt oss, så nu har den stått i lekrummet tills idag.
Här i hörnet mellan vitrinskåpet och mitt pysselskåp kan det gott stå en liten gungstol bredvid leksakslådan. Gungstolsmattan virkade jag av mattrasor redan för 4 år sedan till en bänk på utsidan. Bänken är såld och sittunderlaget har varit överflödigt, och ändå passade det perfekt till gungstolen. Pricken över i blev fårskinnet för den frusna rumpan (speciellt kattrumporna kommer att gilla!).
Voilà!
Vi är väldigt, väldigt, förkylda här för tillfället (och en vecka bakåt). Barnen har hostat sedan söndag, undertecknad har varit däckad med hosta, sjuk hals, feber och tungt huvud med värk. Nyårsafton sov vi oss igenom, åt lite chips, delade en happy Joe och somnade innan 12-slaget. Det är första året sedan barnsben jag inte orkat till årsskiftet.
Igår på självaste nyårsdagen var Milli så slut och hängig att vi bokade läkartid åt båda barnen vid jouren i Jakobstad. Spira och kortisontabletter samt febernedsättande för lillfröken resulterade i en lång och ljuvlig nattsömn för de flesta. Lite överdrivet bra sömn för egen del (klockan runt ffs!), men förhoppningsvis var det vad som behövdes för att vända trenden.
En vecka med sjuka barn är inte det roligaste så då kan en sväng till Apoteket vara som världens bästa händelse! Bara så ni vet. För övrigt har vi tittat ungefär tusen gånger både på babblarna och Pettson-filmen ”Gubbens år”.
Nadia svarade på tio frågor, och jag tyckte det verkade som ett lagom stort uppdrag en dag som denna. Nästa uppdrag är någon slags tillbakablick likt den Linn gjorde.
Men först Sandras tio.
Vad tittar du på just nu?
– Exakt just nu tittar jag på Rorri racerbil på Barnkanalen. På kvällen tittar jag på Bron, 3:e säsongen. Jag håller alla tummar och tår för att det blir fler säsonger med Saga Norén länskrim Malmö.
Vad läser du just nu?
– Bloggar och en bok om Babblarna. Men till julklapp fick jag #döden, så bara jag kommer till skott ska jag sträckläsa den.
Vad irriterar dig just nu?
– Att vara hemma med sjuka barn när man själv inte är den kryaste patienten i skaran. Riktigt irriterad blir en när ljudet försvinner mitt i Aldons Åberg.
Vilken är din paradrätt?
– Chili con carne (receptinspiration ur rutiga kokboken). Nu blev jag förresten riktigt sugen! Kanske det blir det imorgon nu när vi fick ställa in nyårsfirandet pga vårt hostande.
Har du en ”guilty pleasure”, alltså något du gärna gör men skäms över?
– Att jag i omgångar är en sån sötsaksälskare och stoppar i mig allt jag kommer över. Det känns inte alls okej när man förespråkar att hålla bort tillsatt socker.
Vad gör du helst en fredagskväll?
– Äter popcorn och tittar på bolibompa med nybadade barn. I något skede i framtiden skulle jag hellre spela sällskapsspel.
Vilket är ditt stammisställe?
– M-market här i stan. Bättre kundbetjäning hittar man inte i någon annan mataffär i nejden. De tar in efterfrågade varor, och har ett bra utbud av lokalproducerat och ekologiskt. Det enda vi inte får där, är blöjor och storpack WC- och hushållspapper.
Om du vann 1 miljon euro – vad skulle du göra då?
– Högst antagligen betala bort huslånet och sedan göra en redig renovering av både bostadshus och uthus. Sedan spara. I åldern av 28 år har jag insett värdet i att spara.
Vilken är världens bästa raggningsreplik?
– Nu är det tio år sedan jag varpå marknaden senast, och inte ens då fick jag höra särskilt många raggningsrepliker. Med andra ord har jag inga att välja mellan i lagret.
Har du en dold talang?
– Jag är världsbäst på att ignorera diskberget i köket, och att blinka med bara ena ögat.
Innan julen ens var bortstädad i det neumanska huset, var vi på gång med nästa projekt.
Det blir en förändring som jag har längtat efter i, vad som känns, som en eeeevighet. Äntligen ska vi ta bort det där onödiga vindfånget där vi stundom samlat skor på hög, och stundom förvarat barnvagnar. Inget av det har varit särskilt praktiskt.
Så länge far i huset diskade i köket, tog mamma hammaren i vacker hand och ”städade” bort lite onödiga väggar. Det här var i förrgår, och det ser fortfarande likadant ut. Det där med att bara ha en hammare at riva med, var ingen bra idé, så nu har Daniel skaffat en kofot och vi hoppas att det kanske ska gå lite smidigare med den.
Det är över nu. Finito. Granen fick dansa ut tillsammans med bockarna och stjärnorna. Det var fint så länge det varade, men här i huset har vi haft jul i över en månad redan, och dessutom har jag haft maximerat julstämningen via jobbet också.
Nu är det nya året inom räckhåll och förkylda barn i soffan.
Lagombackan 