Det vildvuxna livet

Jag gillar det naturligt, för jag är en ganska naturnära och naturlig människa. Så min trädgård blir ganska naturlig också, helt naturligt alltså.Jag älskar de där trädgårdarna som är planerade, som har fason i sig, men jag själv skulle för det första inte orka rensa ogräset, och för det andra har jag inte råd att anlägga fiiina stengångar runtom i gården.

 Jag har inte suttit på knä och rensat ogräs en endaste gång ännu i år. Vad är det för skillnad att rensa bort det, det kommer ju ändå bara tillbaka… och sen så ger ogräset ett så mycket mjukare intryck än en helt rensad, och kal rabatt. Om det är så att ogräset tar över och hindrar de huvudsakliga växterna att växa så är det en annan sak, då skulle jag också rensa. Var och en får självklart göra som de vill… om man vill ligga i rabatterna och rensa ogräs hela dagarna så får man göra det, men jag föredrar att göra sånt som behövs göras före att peta bort småskräp.

Är det inte ett fantastiskt hav av förgätmigej jag har tillsammans med fänrikshjärtat?! Och en bit bredvid har jag de ljuvligaste gula bollarna (okej, jag kommer inte på vad de heter här och nu…) som lyser upp gräsmattan. Förra året blommade det bara en gul boll, men antalet har utökats, som ni kan se!

Jag har till och med ett sånt där lite mer hemligt ställe där man kryper in, och det är lite mörkare och mer mystiskt.

…okej, ni fattar det naturliga. Men till och med i den anlagda rabatten är det lite vildvuxet nu när astrantian börjar ta sig.

Och liljekonvaljerna är plockade på egen gård. Det finns verkligen allt på vår tomt; skogen, landet, gräset, stenarna, grödor and so on. Det doftar verkligen gott om dem!

Så, en stel trädgårdsuppdatering. Jag trotsade myggen och knotten för bilderna, så jag hoppas ni njuter.