Slitgöra

Hujedamej så många gånger jag har vaknat i natt och haft bortdomnade fingrar, händer eller armar… Så här är det alltid när jag har använt spaden i trägården och grävt som en galen hund (hundar gräver gropar, ni vet). Så jag tog en redig sovmorgon idag (igen) och nästintill tvingar mig själv att sitta inne och blogga lite innan jag tillåter mig själv att ta tag i den där spaden igen och leka hund. Tänk att man kan vara så tokig i trädgård att man måste behärska sig och sysselsätta sig med annat för att inte ta ut sig för mycket.



Hur som helst fick vi gjort väldigt mycket på utsidan igår. På dagen förbättrade jag jorden för vinrankan, sådde sallad och skolade om sommarrudbeckian, allt detta så länge Adam (min 6-åriga kusin) roade sig med pinnar, noshornsbaggar och att leka Sonic the hedgehog. Snäll som jag är grävde jag faktiskt genom hela hästskitshögen för att hitta skalbaggar åt Adde att ta med till förskolan, och den här gången hade vi turen på vår sida, och hittade både en hane med ett noshorn och en hona utan.


Daniel hämtade hem det tredje lasset matjord till potatislandet. Sammalagt har vi nu fyllt på med 4,5 kubik jord för att få våra egna potatisar i sommar. Jag stal lite jord från potatislandet också för att plantera ner paraplyalmen i det nya området mellan uthuset och huset (seriöst, vi måste hitta ett bättre namn på det där stället). När jag ändå var på gång satte jag ner Kalapismultronen och fyllde upp med jord så att vi nu skulle få någon sorts hum om hur det skulle börja se ut.

Den som känner mig på riktigt, vet att jag inte kan sluta bara så där. Jag kan inte hålla mig till att ”bara” plantera ett träd och smultron. Nänä, då jag var färdig med almen satte jag igång med grusgången, och använde grästorvorna därifrån för att få höjd på min rabatt. Det är bara att slänga tuvorna upp och ner och hoppas att det förmultnar någon gång iallafall.

Vet ni, det är ganska upp och ner här på gården. Det har sina orsaker, och det är inte för att jag bara är den typen som påbörjar ett projekt, och ett till, och ett till.. Vi återanvänder. Vi återanvänder jord, grus, växter och stenar, och därför är allt huller om buller och halvfärdigt.

Vädret var fantastiskt igår på kvällen. Det blev inte det minsta kallt förrän runt 22 när solen gick ner, och då när det blev kallt, avslutade jag och gick in. Inte konstigt att jag hade svårt att avsluta projekten, och började gräva ner dammen. Så här i efterhand inser jag att det kanske hade varit enklast med en dammduk, men det förstod jag ju inte då förra sommaren när jag fick en damm till födelsedagen.


Det är sjukt hur djupt ner man måste gräva för att få ner den där plastbunken i backen. Jag fick gräva mig genom både jord, lera, sand och fyllnadsmaterial innan den satt där den skulle. Nu är det bara resten kvar.

Egentligen tycker jag att staden borde ersätta oss för allt arbete… vi underhåller ju ändå vattentornsbesökarna med vårt slitgöra 😉

Annonser

6 thoughts on “Slitgöra”

    1. Jag håller med om att det är ett stort projekt, men sen får man förhoppningsvis lön för mödan också där man kan sitta och njuta av den egna potatisen och de andra grödorna och titta på sitt mästerverk 🙂 Ett sånt här projekt ska man inte dra igång om man inte njuter av det som en hobby och avslappningsmetod istället för ett måste.

      Gilla

Lämna en hälsning

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s