Optimisten återuppstår

Det blev en kortare bloggpaus nu över helgen, och det tackar vi mammorna för. Jag har arbetat som en galning, och då kanske inte tidsmässigt utan mer energimässigt, så på kvällarna har jag inte gjort mycket annat än legat som en halvdöd säl i soffan. Så har jag naturligtvis firat mammorna i helgen också, fammo, svärmor, mommo och gambämommo… alla mammor förutom min egen som mest var ute och viuvade (tjöt med ambulansen sin) i arbetets tecken.

Idag råkade jag sova bort hela förmiddagen, och det är nog inget man ska satsa på att göra om man har planerat in att jobba med distansuppgiften till examenstillfället i skolan. Den uppgiften ska vara färdig och inlämnad på fredag (och här kollade jag upp så att det verkligen är på fredag det är den 18:nde maj och deadlinedagen…), och jag har inte ens öppnat upp ett textbehandlingsprogram på datorn ännu. Bra, duktigt Sandra, det här med skolan klarar du ju galant…
Men jag tror att det inte behövs fler än en dag för att avklara den här delen av distansuppgiften… sen att det ska textas ett reklamblad också är väl en annan sak som jag gör på en kväll. Ni hör väl att det är optimisten i mig som talar?! Nåja, jag har ledigt från jobbet ända till fredag, så tid finns det minsann… så länge det är så här uselt välder iallafall!

För att få in lite bilder och trevligheter får ni se det senast påbörjade projektet här på gården. Vi tillhör kategorin som inte kan avsluta ett projekt innan nästa påbörjas, och så länge vi själva inte har något emot den arbetstakten, så ser jag inget negativt i den sortens arbetsprocess.

Sagas mickelsöarna-stock ska bort från framsidan av gården. Det gjorde sig bra mot thuijorna, men när vi tog bort dem så blev det bara konstigt. Så kan det gå när man jobbar i trädgården och förändrar, man tar bort något, och så blir helheten bara fel. Utebelysningen försvinner visserligen också, men till hösten får vi skaffa oss någon lite snyggare och modernare.
Ni ser ju paraplyalmen på den nedre av de två bilderna, och den kommer någonstans här där stocken har varit och under den blir det kanske lite buskar och sånt.

Den här lilla hörnan i tamburen visade sig vara alldeles perfekt att ha växter i. Allt det här ska utomhus så fort vi passerat den magiska dagen den 10:nde juni, järnnätterna.

Nu har jag kanske dragit ut på tiden tillräckligt, och bör väl öppna det där textbehandlingsprogrammet och börja skriva. Men jag menar, en kampanjplan, hur svårt kan det vara?

Annonser

7 thoughts on “Optimisten återuppstår”

  1. Va grannt ni lagar! Läste just om distansuppg.och jag sitter här o kämpar med reklamplakat jag…och jag har suttit i 5??? timmar nu o he e int fäädi…? Så det är nog bra att börja i tid, åtminstone för mig.

    Gilla

    1. Jamen he e ju he som he e! Jag tar det på alltför blodigt allvar jag, sku va skönt ti kuna slappn åv na liti mejr som tu…men det har blivit inpräntat i mig att jag som är ”oerfaren” måst ta det på allvar, annars blir det till ingenting!:) Oj vilken blandning med dialekt det blev. Duktiga du om du klara av det sådär smidigt!

      Gilla

    1. Det är kanske mest med tanke på sommarblommor som man räknar med 10 juni… Jag själv är nog på väg att sätta ner frön i jorden nu i slutet av maj, men då håller jag koll på temperaturen, och har fiberduk över som skyddar bra. Så så du bara dina örter, men sätt fiberväv (en vit tunn pappersliknande väv) över iallafall tills vädret är stabilare (eller till den 10 juni!).

      Gilla

Lämna en hälsning

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s